FAQ

Frågor

Här är några vanliga frågor till författarna.

  • Hur träffades ni?

MATS: Vi träffades år 2008. Sara jobbade då som manusredaktör på ett filmbolag, och hade blivit tipsad av Helena Dahlgren att läsa mina böcker Jaktsäsong och Bekantas bekanta.

SARA: Jag gillade Mats sätt att skriva, och när Helena hade ett författarsamtal med honom på varuhuset PUB gick jag dit och presenterade mig. Jag frågade om han var sugen på att skriva för film.

MATS: Och jag blev extremt imponerad och ivrig och tackade genast ja.

SARA: Vi hade mötet och Mats presenterade några filmmanusidéer. Men mest av allt pratade vi om Buffy the Vampire Slayer, Twin PeaksVeronica Mars och skräckfilmer.

MATS: Vi kom snabbt fram till att vi hade mycket gemensamt i vad vi tyckte om och vad vi inte tyckte om.

SARA: Sen slutade jag på filmbolaget och började frilansa som bland annat manusförfattare, och då föddes idén om att skriva något tillsammans istället.

MATS: Vi hade bra jobbkemi redan från början, och jag hade just gett ut min tredje bok, Halva liv. Jag var trött på att arbeta ensam och ville verkligen prova på något nytt.

  • Hur kom ni på idén till Engelsforstrilogin?

MATS: Det var en lång och krokig väg dit. Men ingredienserna ”småstad” och ”tonåringar” fanns hela tiden med.

SARA: Ja, och någon form av mysterium. Det var när Mats sa: ”tänk om de är häxor!” som allt lossnade. Då svarade jag: ”Ja! Det ska bli tre böcker och de ska vara tjocka!”

  • Hur gjorde ni rent praktiskt när ni skrev tillsammans?

SARA: Det första vi gjorde var att ”lära känna” våra karaktärer, och att spåna ihop historien för alla tre böckerna i stora drag. Vi ville jobba med långa linjer, och skriva böcker som skulle vara roliga att läsa om. Till exempel finns det ledtrådar i första boken till saker som händer i tredje boken. Och så ville vi att karaktärerna skulle utvecklas genom hela trilogin.

MATS: Vår metod såg ut ungefär så här: Vi planerade ungefär fyra kapitel framåt, så detaljerat som vi kunde. Sedan skrev vi två kapitel var, bytte texter med varandra och redigerade helt skoningslöst. Sedan fick vi tillbaka våra texter och gick igenom den andras ändringar, och hade möte (live eller på Skype) och diskuterade.

SARA: Ibland pausade vi på vägen och läste hela boken från början för att kolla att bygget höll, och gjorde de större ändringar som krävdes. När vi skrivit klart en första version redigerade vi den flera gånger. Vi använde oss även av betaläsare.

MATS: När vi skrev Cirkeln lät vi den sluka hela våra liv. Det var helt galet, vi ringde varandra mitt i natten och så. Och vi skickade texterna fram och tillbaka mellan oss, nötte och nötte. Men vi var tvungna, för att hitta vårt gemensamma språk.

SARA: Med Eld och Nyckeln var det mycket lättare. Vi hittade vår gemensamma röst, och kände våra karaktärer så väl. För att inte tala om varandra. I början behövde vi strikta regler för skrivandet, men när vi skrev Nyckeln kunde vi vara mer flexibla. Men vi höll hårt på våra grundregler: 1) Berättelsens bästa gick alltid före våra egon. 2) Om vi tyckte olika och den ena inte lyckades övertyga den andra så måste vi alltid välja en tredje idé som båda gillade. Båda skulle kunna stå för varje kommatecken i boken.

  • Brukade ni bråka? Om inte – hur undvek ni det?

MATS: Det är klart att vi kunde ha dåliga dagar och bli irriterade på varandra. Särskilt när vi var trötta och stressade och hade redigerat 18 timmar om dagen i en vecka. Men vi hade aldrig några riktiga bråk.

SARA: Ibland måste man få ventilera lite. Man fick vara lite sur, om man bara skärpte till sig sedan. Och om någon av oss började tycka att något var ett problem på allvar tog vi upp det. Det är viktigt att inte låta konflikter ligga och gro.

MATS: Vi var medvetna om våra egna och varandras svagheter. Vi försökte ta ansvar för vårt beteende mot varandra, och ta hand om varandra.

SARA: Våra terapeuter skulle vara stolta.

  • Delade ni upp karaktärerna?

MATS: Nej. Både Sara och jag gillade alla våra huvudpersoner lika mycket.

SARA: Variationen mellan de olika huvudpersonernas perspektiv var en del av det roliga med att skriva böckerna.

  • Vad var det bästa med att vara två?

SARA: Idéerna blev dubbelt så bra dubbelt så fort! Och det var skönt att dela allt som hände med någon som var precis lika engagerad. Både det bra och det dåliga.

MATS: Och när den ena av oss till exempel var för trött, eller hade en kris, så kunde den andra stötta.

SARA: Ja, vi stöttade varandra. Plus att man alltid hade sällskap på signeringar, bokmässor och framträdanden.

  • Vad var det sämsta med att vara två?

SARA: Jag kan faktiskt inte komma på något.

MATS: Inte jag heller. Fast jag inser mer och mer hur OTROLIGT jobbigt det skulle ha varit att skriva ihop med fel person.

SARA: Precis. Till exempel någon som hade för mycket prestige, eller någon som inte brydde sig lika mycket om detaljer. Man måste vara säker på att man delar samma vision och samma syn på arbete när man går in i ett sådant här projekt tillsammans

  • Vad var svårast med att skriva en trilogi?

SARA: Att spara på krutet! Redan första boken skulle vara spännande, men samtidigt skulle det finnas gott om utrymme för utveckling och upptrappning i del två och tre.

MATS: Och så var det förstås massor att hålla reda på. Alla karaktärer, deras utseenden, hur deras hem ser ut, vem som vet vad.

SARA: För att inte tala om de övernaturliga aspekterna. Vi kunde inte låta våra huvudpersoner bli för mäktiga för tidigt. För då kunde de lösa för många problem med magi. Och när man väl har satt upp regler för magi så måste man försöka vara konsekvent och hålla reda på vad man har bestämt.

MATS: Excel-dokument var våra bästa vänner. Till och med jag lärde mig att uppskatta dem.

  • Hur lång tid tog det att skriva böckerna?

SARA: Vi kom på idén till Engelsforstrilogin sommaren 2009 och skrev ett synopsis då, och senare på hösten skrev vi några kapitel. Men vi började skriva på allvar i början av 2010 och ungefär ett år senare var boken helt klar. Men då jobbade vi med annat under tiden också.

MATS: Eld tog ungefär lika lång tid att skriva. Nyckeln tog längre tid; ungefär ett och ett halvt år.

SARA: Och under den tiden jobbade vi med Berättelser från Engelsfors också.

MATS: Vi jobbade jämt.

  • Var hittade ni inspiration till Engelsforstrilogin?

MATS: Överallt. Musik, böcker, film, tv, konst… Buffy the Vampire Slayer var en viktig inspirationskälla för både Sara och mig. Vi älskar båda den blandningen av realistiskt tonårsliv och övernaturliga inslag.

SARA: Andra inspirationskällor var Twin Peaks, Låt den rätte komma in och Curtis Sittenfelds romaner, särskilt I en klass för sig (Prep). Och filmen Den onda cirkeln (The Craft)!

MATS: Men mest av allt inspirerades vi nog av att prata med varandra, när vi insåg att vi verkligen kunde bygga en värld tillsammans. Och att vi hade samma syn på många viktiga frågor.

SARA: När vi började skriva läste vi våra dagböcker från när vi själva var tonåringar.

MATS: Ja, vi har pratat otroligt mycket om våra tonår och lagt in mycket av våra erfarenheter från den tiden i böckerna.

  • Har ni alltid vetat att ni vill bli författare?

SARA: Ja. Jag började skriva berättelser så fort jag lärde mig skriva. Faktum är att jag minns att jag försökte skriva berättelser redan innan jag lärde mig skriva. Jag klottrade mig fram. Under vissa perioder vågade jag inte erkänna det öppet, men jag har alltid velat bli författare. Så det här är en dröm som går i uppfyllelse. Det är ett enormt privilegium att få skriva på heltid.

MATS: Jag skrev min självbiografi när jag var sex år gammal. Jag höll på att bli utgiven när jag var 16. Jag är väldigt glad att det inte blev så, det var ett väldigt pinsamt försök att härma Donna Tartt, Virginia Andrews, Bret Easton Ellis och Laura Palmers hemliga dagbok. En massa kokain, mord, sex och balettdansöser.

SARA: Jag skulle vilja tillägga att det aldrig är för sent att börja skriva. Vissa författare börjar sent i livet.

  • Har ni några skrivtips?

MATS: Läs mycket och skriv mycket. Skriv berättelser som du brinner för. Hitta karaktärer som du bryr dig om. Var inte rädd för att härma författare som du beundrar och försök analysera berättelser du tycker om. Vad får dem att funka? Jag har lärt mig mycket om dramaturgi genom att kolla kommentarspår på filmer och tv-serier på dvd.

SARA: Skriv berättelser som du själv skulle vilja läsa. Var inte rädd för att skriva dåligt, det är en del av processen. Ju mer du skriver, desto mer lär du dig om din egen process och desto bättre blir du. Lär dig lyssna på kritik och tro aldrig att du är klar efter första genomskrivningen. För att skriva är att skriva om.

  • Vilka är era favoritromaner?

MATS: Jurtjyrkogården av Stephen King, Den mörka materian-trilogin av Philip Pullman, Diary av Chuck Palahniuk, Revolutionary Road av Richard Yates, Bird Box av Josh Malerman, The Hellbound Heart av Clive Barker, Feed av MT Anderson, To Kill A Mockingbird av Harper Lee, Lost Souls av Poppy Z Brite, Elizabeth Hands böcker om Cass Neary, I Am Legend av Richard Matheson, Nattvakten av Sarah Waters, The Road av Cormac McCarthy, Dark Places av Gillian Flynn, The Fever och Dare Me av Megan Abbott, Dark Matter av Michelle Paver, Den oändliga historien av Michael Ende, Den hemliga historien av Donna Tartt, Boktjuven av Marcus Zusak… Jag läser alldeles för lite på svenska men några favoriter är John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in, Maj-Gull Axelssons Aprilhäxan, Karin Tidbecks Amatka, Maria Ernestams Busters öron, och Åsa Larssons deckare.

SARA: Det finns så många böcker som har betytt mycket för mig i olika stadier av livet. Här är några av dem (i ingen särskild ordning): V for Vendetta av Alan Moore, Lilith’s Brood (hela trilogin) av Octavia E. Butler, Oskuldens tid and Glädjens hus av Edith Wharton, Shevek av Ursula K. Le Guin, Nattens cirkus av Erin Morgenstern, Den mörka materian-trilogin av Philip Pullman, The Hellbound Heart av Clive Barker, Wolf Hall av Hilary Mantel, Blonde av Joyce Carol Oates, Southern Reach-trilogin av Jeff VanderMeer, Feed av MT Anderson, I en klass för sig av Curtis Sittenfeld, Vårt hem är vårt slott and Hemsökelsen av Shirley Jackson, Fun Home av Alison Bechdel, Generation Loss av Elizabeth Hand, The Fever av Megan Abbott, Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell, The Sandman av Neil Gaiman, Magikerna av Lev Grossman, I rosens namn av Umberto Eco, Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, Aliide, Aliide av Mare Kandre. Jag älskar även noveller av författare som Alice Munro, Anton Tjechov, Eileen Chang/Zhang Ailing, Annie Proulx, etc.

  • Kommer det fler Engelsforsböcker efter Nyckeln? Och kommer ni att fortsätta arbeta ihop?

MATS: Nyckeln avslutar historien om De utvalda i Engelsfors.

SARA: Vi kanske kommer att göra ett till seriealbum, liknande Berättelser från Engelsfors. Men vi vet inte om och när det blir av. Mats, tecknarna och jag är så upptagna av andra projekt.

MATS: Men vi kommer att skriva ihop igen i framtiden.

SARA: Definitivt.

  • Kommer Cirkeln att bli film?

SARA: Ja, den har redan filmatiserats! Läs mer här!

  • Vad har ni för intressen?

SARA: Många av mina intressen är jobbrelaterade (ja, jag älskar mitt jobb). Böcker och serier, film och teveserier. Promenera och umgås med familj och vänner. Jag älskar musik och lyssnar på allt möjligt, men jag har en stor svaghet för opera.Jag spelar en del tevespel också. Skyrim, The Last of Us och Life is Strange är några favoriter.

MATS: Att läsa böcker, maratonkolla på Netflix, käka god mat och dricka vin, träna, prata med vänner … och att skriva. Mitt jobb är faktiskt mitt största intresse!

  • Vem liknar ni mest av huvudpersonerna? Hur var ni själva som tonåringar?

SARA: Jag växte upp i Stockholm och var väldigt mycket som Minoo när jag var tonåring. Men jag var nog mer cynisk.

MATS: Jag växte upp i en liten stad som heter Fagersta och blev mobbad i skolan. Då var jag en Anna-Karin. Sedan flyttade jag till Stockholm i gymnasiet och blev en Vanessa. Men jag hade mycket av Minoo i mig också. Tyvärr lade jag ner mest energi på att bli mer populär. Jag önskar att jag koncentrerat mig på viktigare – och roligare – saker.

SARA: Jag koncentrerade mig på skolan, och önskade att jag skulle hitta en grupp där jag kände att jag hörde hemma. Men det gjorde jag aldrig under skolåren. Jag hade i alla fall några vänner utanför skolan. Något som Mats och jag hade gemensamt under vår skoltid var att vi inte riktigt passade in någonstans. Vi stod hela tiden utanför och tittade in.

MATS: Jag vill även tillägga att vi har lagt något av oss själva i alla huvudpersonerna.

  • Har ni någon favoritkaraktär?

MATS: Nej, vi gillar på riktigt alla lika mycket!

SARA: Det är sant!

MATS: Men ibland kunde det vara skönt att till exempel skriva ett Vanessa-kapitel efter ett kapitel med Anna-Karin. Och tvärtom. Alla kompletterar varandra så bra, och de har så olika energier.

SARA: Och vi är båda väldigt svaga för Mona Månstråle, den skumma spåtanten i Engelsfors.

  • Hur kunde ni låta så hemska saker hända med era huvudpersoner?

MATS: Vi ville visa att i våra böcker går ingen säker. Alla var i fara.

SARA: Men vi mådde väldigt dåligt när vi skrev de kapitlen. Och det känns faktiskt värre och värre varje gång vi läser om dem.

MATS: Det är helt sant. Vi får sjukt dåligt samvete. 

  • Vilken magisk kraft skulle ni vilja ha?

SARA: Det vore grymt att kunna teleportera sig.

MATS: Jag skulle vilja vara odödlig. Man skulle slippa stressa så mycket hela tiden då. Om man verkligen hade all tid i världen på sig.

  • Jag har hört att Engelsfors finns på riktigt. Är det sant? 

MATS: Ja och nej. Vårt Engelsfors är en påhittad plats som är löst baserad på Fagersta, staden där jag växte upp. Men Fagersta är ett mycket trevligare ställe.

SARA: Vi var så uppslukade när vi skrev Cirkeln att vi lyckades glömma bort att kolla om det fanns ett riktigt Engelsfors. Senare fick vi veta att det finns ett Engelsfors i Dalarna. Men det är ingen stad, knappt en by. Jag har varit där och det var väldigt fint.

MATS: Namnet Engelsfors är en kombination av Ängelsberg och Västanfors som är två delar av Fagersta.